Varje gång jag går till träningen på Norrmalmia så tar jag vägen över kyrkogården och förbi kyrkan. När jag passerar den mäktiga bygnaden låter jag handen stryka efter väggen och då sprider sig ett lugn i hela kroppen. Jag känner närvaron av Gud och vet att Han kommer leda mig rätt ute på plan.
Näjagbaraskoja.
Det är blir närmare helt enkelt. Orka gå runt liksom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hehehe
Ikväll kliver vi in i Norrmalmia. Kul!
Marodörer.
LOL! /Bryngel
Hmmm blev nästan förvirrad....
Hann tänka, var det inte Janne P som gått ur sv kyrkan.
Nää du, det är inte snällt att luras så där!!!
Kram Marith
Bryngel: LOL? Verkligen?
Märith: En dag kanske jag ser ljuset, man ska aldrig säga aldrig.
Janne: LOL, verkligen. På jobbet dessutom..
/Bryngel
Skicka en kommentar