Kejsarens nya flanellskjorta

Har på mig exakt samma flanellskjorta när jag åker ner till Stockholm som när jag åker upp till Merasjärvi. Förhoppningen är att den sänder ut två helt olika signaler på de olika breddgraderna.

Fast i grunden är signalerar den samma sak.

I Meras en osäker stasdsbo som försöker passa in i skogen.

I Stockholm en osäker lantis som försöker passa in i city.

Hej hej högstadiet!

Har under helgen roat mig med att läsa denna utmärkta bok om det fina men ack så korta musikfenomenet grunge. Musiken som fick mig att springa omkring med långt hår (det var ju iofs även för att dölja mina utstående öron) och t-shirt ovanpå flanellskjorta.

Även om man inte gillade grunge när det begav sig (Ping Josef Eriksson) så kan man nog ha glädje av boken. Man måste ju bara gilla en publikation som redan i förordet bjuder på konstaterandet:

"These young musicians went on to form bands such as Creed an Nickelback, and listeners were stuck with a whole generation of flaccid wannabes carrying the torch for mediocrity. They sold millions but were as empty as the hair-metal bands their forefathers had fought so hard to vanquish."

Inspirerad av minnena som boken framkallade (den innerliga glädjen man kände när en Pearl Jam-video dök upp på MTV:s Alternative Nation) fick mig att kasta ihop en lite playlist.

Så varsågoda - ett stycke musikhistoria i spotifyform.