Igår var det den 29:e maj. Anttila-dagen.
Konstaterar bara att jag överlevde, även om jag var nära att gå in i väggen under Smutser. Om man är 30 och inte har rört sig på några månader så orkar man inte hoppa och skrika oavbrutet under tre minuter. Det vettiga och värdiga i det beteende går givetvis att diskutera, men va fan.
Att inte Kristian kände igen Josef var dock en stor besvikelse.
Nu är det bara hålla tummarna för att man inte syns på några bilder i PT imorn.
Jag vill inte uppleva det här igen.