Wää lämnade först för Sundsvall. Sen lämnade Nicke för Stockholm.
Och sist lämnade jag. För Piteå.
Kvar är minnen. För livet tror jag.
Inflyttningsfesten då 120 hantverkare var på plats och zon kunde njuta av Vägen Hem. Jag grillade burgare som det inte fanns någon morgondag.
Men det gjorde det givetvis.
Första midsommar då vi fick sundsvallsbesök och var tvungna att fixa en fest.
Det kom 100 pers. Vet inte om jag kände hälften.
Innan jag fyllt trettio var Pite Taxi lika less på att höra Skolgatan 2 som vi var på att höra Zebrafinkarna.
Vi skeppade problemet till Boden, Taxin grät hela vägen till banken.
Det var EM-rum, det var ölkrig i källaren, det var vattenskador och det var Nybba.
Det blev en trettioårsfest och Sportchefen kraschade stereon, Buzz kraschade Barbara men ingen kraschade festen.
Andra midsommar kände jag inte ens hälften. Skakade på huvudet åt ramsor. Förutfattade meningar vältes på ända och en vän hittades.
Och nu är det över.
Tillbaka på GÅ.
Ett steg framåt, två steg tillbaka.
Försöker komma ihåg var alla saker ska stå.
Som de stod förra gången. Orkar inte tänka nytt.
Bygger inte nytt, bygger bara på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar