Som Greta mycket riktigt påpekade i en kommentar i teasern nedanför så har jag varit bakis fram till nu. Att vara 32 är fan ingen picknick.
Det var två stolta men väldigt nervösa bryggmästare som laddade för att äntligen få smaka på höstens stora snackis. Tyvärr är detta den enda bilden på själva högtidstillfället, det finns även en film på Moas telefon, men den får nog stanna där. Det första vi kunde konstatera när vi hällde upp ölen var att den bubblade fint, sockertabletterna hade alltså gjort sitt jobb. Doften var ganska söt och påminde mycket om en finsk bordsdryck, kalja, som både min farmor och mormor brukade bjuda på när jag var liten (jag tror den var alkoholfri, även om Wikipedia inte håller med).
Varken jag eller Vegard har nog utvecklade smaklökar (även om Vegard säger sig ha en enorm smak för lökar. Häpp!) för att kunna avgöra om ölen hade en nötig karaktär eller liknande. Mitt omdöme sträcker sig till att den "smak int så jävla myche". Tänk er en riktigt ljus, lättdrucken öl typ Norrlands Ljus eller Budweiser så är ni med i matchen.
Glädjen över att ölen var drickbar var som ni ser enorm. Vi var även tvungna att dricka en massa andra öl, samt några flaskor vin för att ha smakreferenser. Sträcka armarna i luften och vifta är för övrigt hur man applåderar om man är döv, kårmedlem eller frälst. Ni får gissa vem på bilden som är vad.Tack till Karro för bilderna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar