Helgen har som sagt spenderats i Merasjärvi där min lillebror har försökt övertyga mig om älgjaktens förträfflighet. Senaste gången jag var med på denna happening var dryga 20 år sedan, då somnade jag på passet och har inte vågat visa mig där igen. Men med helskägg så vågade jag mig tillbaka under pseudonym .
Skammen som min far har fått dras med genom att ha en son som spelar innebandy, somnar på älgpass och föredrar fiske framför jakt kompenseras med råge av min lillebror. Det här är hans version av att "hämta lite ved"
Som vanligt när jag är med så såg vi inte en älgjävel. Mycket tyder på att allt bara är en myt påhittad för att locka köp- och skjutglada tyskar till ödemarken. Men att björn finns såg vi bevis på. Eller att någon går omkring i skor med konstig sula.
Men nog var det vackert nog.Jag har förstått att en Spanienresa i oktober är källa till avundsjuka, så jag får väl än en gång säga att jag ska dit imorgon. Vad det nu ska vara bra för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar