Ett tryck över bröstet, domningar i vänsterarmen, låren stinna av mjölksyra och en puls i paritet med en livrädd kanin i parningstagen.
Och det var bara av cykelturen till Grisberget.
Inledde själva "löpningen" väldigt, VÄLDIGT lugnt. Jag kände att benen rörde på sig, men omgivningen stod still. Jag lyckades med hjälp av nedförsbacke, medvind och en enorm vilja ta mig förbi en gångare ganska tidigt. Lyckligtvis var det den enda medmotionär jag träffade på, något vi alla kan glädjas över.
Men i alla fall.
3,4 km - 23 minuter.
Så vem är tjockis nu, tjockisar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar