Slutspelskappvändarkrönika del 3

Manegen är krattat.
Röda mattan är utrullad.
Dags att boka torget.
Nu kan ingenting stoppa Skellefteå AIK från att vinna föreningens första SM-Guld på över trettio år.

Man var nere för räkning.
Hade en axel i marken.
Men Skellefteå reste sig på nio och levererade en ogenomtränglig garde spetsad med ett knockoutslag signerat lagkapten Fredrik Warg.

Elitseriens bästa offensiv är nu slutspelsanpassad och trimmad med en defensiv i världsklass.

Andreas Hadelöv visade att 45 år inte är någon ålder på en målvakt och återigen fick vi se anledningen till att Jocke Lindström tvingas bära hjälm även utanför banan för att inte riskeras att skadas av rubelbuntarna som ryska sportchefer kastar efter honom.

Linköpings offensiv var precis så impotent som fans till lag tränade av Särkijärvi vant sig vid.

En gammal sanning i hockey är att om man inte gör mål så vinner man inga matcher, och vinner man inga matcher vinner man inga SM-Guld.

Till sist: Pitesonen Mats Lavander gav Luleå matchboll med sitt 2-1 mål i den tredje kvartsfinalmatchen mot Djurgården. Rykten gör gällande att Luleå tvekar över fortsättningen i klubben för forwarden med det stora krigarhjärtat. Mats skulle givetvis vara en dröm för Piteå Hockey att få hem och bygga en femma med hemvändare runt. Kanske kan en återförening med storebror Björn locka Mats till att ta två steg ner i seriepyramiden.

Slutspelskappvändarkrönika del 2

Dags att börja planera semestern Skellefteå

Ett tungt, defensivt och rutinerat lag.
Ett ungt, offensivt och naivt lag.
Och i gårdagens match visade det sig vilket av dem som är byggt för slutspel.
Och nej.
Det är inte Skellefteå.

Igår avgjordes matchserien, det finns inte en chans att Skellefteå hämtar sig efter den här förlusten. Och för Linköping ligger vägen till SM-guld helt öppen.

Linköping visade att slutspel kräver tyngd, elakheter och inställning.
Inte flippass, cirkelåkningar och indianare.
Skellefteås ungdomar som under säsongen fått så mycket beröm fortsatte nog att imponera på sina unga, modebloggande fans. Men denna gång var det inte spelet som fick tjejerna att sucka trånande, utan handväskorna som Rundblad och Co höll i ett krampaktigt grepp framför eget mål.

Majesky skadad. Kapten Warg skadad. Koistinen satt på Finlandsfärjan med enkel biljett. Och nu fick även Lehtonen kliva av. Den sistnämda kommer inte saknas i egen zon där han varit frånvarande hela säsongen, men offensivt är det givetvis ett enormt avbräck.

Nu krävs det ett mirakel för att Skellefteå ska ta sig till semifinal.

Tillsist: Pitesonen Stefan Johansson satte spiken i kistan när han pricksköt in 3-0 för AIK i andra matchen mot storfavoriten HV71. Stefan som för bara tre-fyra säsonger sedan huserade i seriepyramidens tredje byggsten har gjort en sagoresa precis som hela laget AIK. Stefan skulle givetvis vara en drömspelare för PHC att få hem och bygga en femma med hemvändare runt.

Om ni undrar vad jag menade med kappvändartider

Mats Wennerholm i gårdagens Sportbladet: "HV vinner i fyra raka"

Ungefär som när HV 71 tog sista slutspelsplatsen 1995 och gick hela vägen till SM-guld.
Men det kommer inte att hända igen.
Det här vinner HV med 4–0 i matcher.
Har luften gått ur AIK?
Jag tror det.
För AIK är säsongen redan över.

Mats Wennerholm i dagens Sportbladet, efter att AIK vunnit FÖRSTA matchen: Det här kan sluta med ett svenskt "Miracle on ice"

Ett lag värt att hylla.
Ett lag värt all respekt.
Och ett lag som ger vibbar av HV 71:s guldlag 1995 – det enda lag som kommit åtta i grundserien och ändå tagit SM-guld.
Det här kan sluta med en ny svensk version av klassikern ”Miracle on Ice”.

Slutspelstider = kappvändartider

Imorgon drar slutspelet i hockeyschmockey igång. Det är under slutspelet som historia skrivs, hjältar föds och krönikörer spårar ur fullständigt.

Nyktra analyser ersätts av rubrikskapande provokationer, kappvändande, rena faktafel och hårddragna slutsatser.

Så i den andan kommer här en hockeykrönika i slutspelsform.

Skellefteå AIK - Linköping HC

AIK skänkte bort seriesegern efter en avslutning segare än en tröttkörd Markus Hellner på Larry Poromaa-skidor. Den missade seriesegern kan faktiskt kosta mer än den uteblivna segerpremien på en miljon kronor. Den kan kosta ett SM-guld.

Att efter 55 omgångar ligga i topp av seriepyramiden innebär som alla vet inte bara ära, utan även chansen att först av alla välja slutspelsmotståndare.
En chans som Skellefteå alltså gick miste om.

När Skellefteå sedan valde Linköping istället för det mer logiska valet Djurgården så kan det mycket väl ha varit det första spadtaget i grävandet av sin egen grav.
Linköping är ett lag byggt för slutspel med en defensiv signerad den rutinerade Hans Särkijärvi och matchvinnare i duon Hlinka Hlavac samt målvakten Norrena.

För debutantcoachen Anders Forsberg kan detta bli en otäck påminnelse om att "This is the fucking Elitserien - not amateur puckelpist".

Ska bli intressant att se om Pitesonen och förra årets skyttekung i slutspelet, Johan Forsberg, hittar formen igen. "Pite-Foppa" är ingen stor skridskoåkare, men har ett krigarhjärta och målsinne som är som skapt för slutspel. Kan bara hans coachnamne få honom att fokusera på hockeyn istället för Tranströmerpoesi och finurliga Twitter-formuleringar så är inte VM-spel en omöjlighet. Annars finns ju alltid förhoppningen om en snar comeback i PHC-tröjan.

En hemvändarfemma med Forsberg och Mikael Renberg flankerandes Björn Lavander framför Mattias Öhlund och Lasse Lindgren skulle vara en bra start i PHC:s jakt på en Allsvensk plats.

Första matchen i den här kvartsfinalserien kommer bli helt avgörande. Förlorar Skellefteå den så kommer tankarna på den nedåtgående formkurvan komma som ett brev på posten. Alla i föreningen är medvetna om att det är i år det ska ske, innan man tappar Rundblad & co till NHL och poängkungen Joakim Lindström åker tillbaka till Ryssland för att skaffa ny pengastoppning till madrassen.

Skulle man däremot vinna första matchen så ligger vägen till ett nytt SM-guld helt öppen, då finns det inget som kan stoppa laget.