Kan du tänka dig ett liv där du tvingas jobba upp till 150 dagar per år och ändå bara tjäna runt en halv miljon?
Ett liv där du måste stå ut med att bara ha EN bastu i din centralt belägna lägenhet?
Skulle du stå ut med att behöva gömma dig bakom ett par Ray Bans för att undvika folks hånfulla blickar när du kör omkring i din fabriksnya Mercedes?
Tänk dig förnedringen i att tvingas vara med på kvällstidningarnas listor över vilka som tjänar mest i just din stad.
Det ovärdiga i att bara få resa utomlands två tre ggr per år.
Eller att ha det så körigt när du jobbar att du ibland bara hinner sitta på Facebook 5-6 timmar per dag.
Det är klart du inte vill ha ett sådant liv. Det är inte värdigt.
Det är därför jag ser det som en självklarhet att stödja Pappers i deras strejk.
Det tycker jag även du ska göra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du kör en klassisk +1 på "58-årig äldrevårdsarbetare". Men det är klart, en ursäkt för att man har det jobb man har och tillhör det fack man tillhör är ju minst sagt i sin ordning. Hur många timmar man totalt jobbar per år, sysselsättningen (som du tydligen är otroligt bevandrad i) och det faktum att en grundlön baseras utan OB-tilägg är ju inte heller intressant i sammanhanget. Inte heller att fackföreningar finns till av en orsak. Att just våran har sunt förnuft och vett att säga ifrån när bonusar, löneförhöjningar och tjänstebilar delas ut till höger och vänster trots att "det inte ser så ljust ut", är även det något vi bör be om ursäkt för. Att du sen pekar på vad enskilda individer väljer att lägga sina pengar på, och drar paralleller/slutsatser utifrån det, får ju stå för dig. Hur som helst gillar jag inte ursäkter. Tur att jag börjar studera till hösten.
Jag är ju på er sida Sasse!
Skicka en kommentar