Sommarsammanfattning del 2

Det här är inte helt kronologiskt korrekt, men glömde att redogöra för midsommarfirandet. (Har iofs varit och snuddat vid ämnet tidigare). Aftonen tillbringades hur som haver på Fårön i bastu och badtunna samt drickandes. Det hela var mycket trevligt tills Lyckselebon Danger Dave hävdade att man skulle ha kanel och socker till pinnbröd. Har ni hört nått så tokigt nån gång? Kanel och socker! Till pinnbröd! Dåre.

Tillbaka till tidslinjen. Helgen före helgen före PDOL så fick vi återigen festa i Kåken. Huset som en gång var Pite Taxis största inkomstkälla för numera en tynande tillvaro, även om det verkar vakna till liv lite i och med Nyberg Jrs inträde i Wää´s gamla verkstad.

Efter förkåkandet begav vi oss till "Häjn i parken" och kikade på J-Phats sidoprojekt Sunny Liston (förutom Nicke som ägnade kvällen åt att snacka jobb och välta cyklar). Om ni har missat Sunny Liston så ska ni genast kolla in dom här och här. Sen så kommer det eventuellt att finnas en singel att köpa lagom till julhandeln.

Följande helg var det dags för vår favoritmensbloggerska Cia att äkta sin övermänniska till fästman Johan. På grund av min ringa längd samt det faktum att jag höll på att avlida av värmeslag så såg jag inte så mycket av själva vigseln, men jag hörde att bägge tackade ja till prästens erbjudande. Efterföljande middag och fest var otroligt trevlig. Jag placerades mitt emot Uppsalaprofilen, tillika demonbloggerskan, Maria Thuré (Uppsalas svar på Carrie Bradshaw, för att använda hennes egna ord) och hon bevisade att bara för att man kommer från en storstad så betyder inte det att man kan föra sig bland folk.

PDOL följde på det. Helgen då Piteå får Ibiza att framstå som ett familjevänligt ställe fyllt med god smak. Och som vanligt var det en av sommarens höjdpunkter. På förfesten övade föredetta festivalgeneral Jan på sitt standardsvar på frågan "jobbar du här?".

Det var även under PDOL-helgen som plankning och uggling kom till byn. Här demonstreras det senare mycket fint av John Lind. Både plankning och uggling får dock räknas som passé efter Totemandets intåg, men mer om det i ett senare inlägg.

Att ejecta en cd ur en iMac - en helkväll

Då jag har en förmåga att tappa saker, företrädelsevis elektroniska sådan, i backen så att de kraschar har jag under en tid varit utan dator. Nu har NickeW varit så snäll med mig att jag har fått låna en gammal iMac av honom. Tyvärr var den i lite risigt skick, och eftersom jag och teknik går ihop ungefär lika bra som Tibban och ironi var jag tvungen att kalla in datasupporten i form av Tobbe & Jan (och Greta).

Tobbe var som synes grymt sugen att ta sig an uppgiften. "Hejn fix vi på en kvart, lätt!" konstaterade han sturskt. Det uppstod dock problem omgående då en gammal Linda Bengtzing-skiva satt fast i CD-romen.

Efter att klassiska knep som att slå lite på baksidan samt hålla datorn upp och ner misslyckats tog vi fram det tunga artilleriet. Kökskniv, nagelsax och ficklampa. Inte ens detta funkade.

Nu började vi bli desperata. Att montera sönder en Mac visade sig vara enklare sagt en gjort. Det är nästan så man misstänker att det inte är meningen att man ska göra det. Kan informera att en Mac monteras till stora delar med tejp, väldigt MacGyver. På bilden representerar jag datamonteringens svar på en så kallad däcksparkare. "Det är alltså där man stoppar i skivan.. Vad drar en sån här per mil då?" sa jag och kliade mig på hakan. (notera även Simpsons-klockradion i bakgrunden, inredning med klass)

Och så här ser alltså en iMac ut på insidan, med skärmen bortplockad. Härifrån var vi bara tre skruvar och lite våld ifrån att få ut CDn.

Vi lyckades tillslut ejecta Bengtzing-skivan, men Macrackarn fick ändå sista ordet. Eller sista frågetecknet. Tobbe var slagen men vägrade erkänna sig besegrad.

Så, låt oss snacka affärer

Morsan är nu hemma och välmående efter den solstolsrelaterade skada hon ådrog sig när hon var i Spanien och förminskade arvet. Men eftersom farbror (eller tant, här är vi inte sånna) doktor har ordinerat ett lugnt leverne ett tag framöver så passade jag på att sätta henne i arbete.

Resultatet har ni här och jag tänkte att någon kanske är intresserad av att köpa dem.
Foto: Markus Tiburzi
Halsbandet är 40 cm långt. Armbandet 17 cm. De stora örhängena är ca 3 cm i diametern, de små 2 cm.

Foto: Markus TiburziFoto: Markus Tiburzi
Jag tänker mig kanske 250:- för armbandet, en femhunka för halsbandet och säg 200:- för ett par örhängen. Men vill någon betala mer så är jag inte den som är den.

Intresserad? Maila mig på jangpersson@hotmail.com

Nä vem fan skulle vilja det?

Speciellt inte efter vad han gjorde med min 30-årspresent Barbara.

Ja men va vänt du på?

Om jag har räknat rätt så gör jag snart mitt fjärde riksdagsval. Och det är väl ingen hemlighet att jag har röstat rött.

Men jag tycker ändå att de lokala socialdemokraternas valslogan klingar lite falskt. Sossarna har ju styrt här i stan sen för allltid. Så frågan är ju hur mycket tid de egentligen behöver för att göra sin grej. Om Roslund tycker att det är för lite folk inom äldreomsorgen så är det väl pågrund av beslut som han själv ligger bakom.

Men va fan vet jag. Jag har ingen koll på hur det hela funkar egentligen.