torsdag 1 september 2011

Faran (eventuellt) över (kanske)

Det har nu gått en månad och det verkar som att jag kan andas ut efter sommarens fästingattack. Det har varit en månad fylld av vånda och dödsångest. Att mina "vänner" har skickat MMS med bilderna nedan har verkligen inte gjort det hela lättare.



Innan vi firar att jag lurade döden så vill jag berätta att jag tidigare i veckan var till skogs och käkade blåbär, så nu är jag med 99% säkerhet smittad med dvärgbandmask.

2 kommentarer:

Sara Katt sa...

Jag tänkte att det kanske skulle funka som någon slags kognitiv beteendeterapi. Ett steg närmare befrielse av fästingfobin.

JanneP sa...

KBT hit och KBT dit. Skräckpropaganda är vad det var.