Här ser ni undertecknad när jag tappar den första flaska av vår än så länge namnlösa brygd. Notera gärna mitt wifebeater-linne som jag dagen till ära bar för att få till den rätta hembrännarlooken.
En kempeglad Vegard tog över ansvaret för tappningen och överlämnade jobbet att skruva igen korkarna till mig och mina korvfingrar. Notera glasflaskorna till vänster..
..tanken med dem var att vi skulle testa att tappa några av ölen i dem och sedan försegla dem med kapsylapparaten "Greta". Vi fick det dock inte alls att fungera och efter ca 5 minuter av huvudkliande och men va fan-ande så insåg vi att norrbaggen hade köpt en vinkorkare. Korkskalle.
Före jag skruvade igen flaskorna så tillsatte jag två sockertabletter i varje flaska. Dessa ska interagera med de övriga ingredienserna och resultatet, kärleksbarnet om ni så vill, ska bli kolsyrebubblor. Och en högre alkoholhalt hoppas jag.
Resultatet: 30 flaskor á 750 ml med det finaste öl ni kan tänka er. Och jag kan förekomma er genom att berätta att en av flaskorna saknas i bild då den redan hade placerats i skåpet där den tillsammans med sina 29 syskon ska tillbringa minst tre veckor. Så snart ska jag alltså få en av de dyraste och besvärligaste fyllorna under min 16-åriga alkoholkonsumeringskarriär.
Svischt!
3 kommentarer:
Jag vill köpa en. Eller två. På riktigt!
Lova inte för mycket Hallbergskan.
När kör vi cider? / Almen
Skicka en kommentar