Ölbryggning del 3 - Krausen-kragen

Förstebryggare Vegard skickar bilder och rapporter från bryggningen. Jag vidarebefordrar informationen till er (läs)törstiga läsare.

Dag tre (dvs i lördags) in i bryggningen så var det dags att plocka bort Kreusen-kragen. Vi är inte helt säkra på vilken funktion kragen fyller, men en teori är att den ska ge ölen lite utrymme att jäsa på. Vi vill inte att ölen ska känna sig som en hunsad pojkvän som en dag plötsligt flippar ur totalt och skriker DU KVÄVER MIG till sin förvånade flickvän och rusar ut ur det gemensamma bohaget (i detta fallet jästunnan).

Norrbaggen gör ett fint jobb och garderoben håller brygden i perfekt temperatur.

Skummet må se en smula oaptitligt ut och påminna om en rabieshund eller Haalberg på 1906 klockan fem i tre, men det är bara ett tecken på att jäsningen är igång.

Dag sex (det var då alltså igår) så var det dags för det första SG-värdet. Vegard rapporterar att hydrometern visade 1014, vilket är helt normalt och enligt planerna.

Det närmar sig, visst känner ni det!

På förekommen anledning

Här är det fortfarande okej att kommentera anonymt.

Ölbryggning del 2 - Skarpt läge

Höstens stora ölbryggningsprojekt är i full gång. Jag redogjorde för det första steget tidigare och utlovade då del två redan dagen efter, alltså måste det vara torsdag förra veckan idag.

Den inte helt oviktiga skillnaden mellan Wet run och skarpt läge är att det senare innefattar ingredienser. Man kan jämföra det med en träningsmatch Vs. seriedito eller onani Vs. samlag. Ni fattar. Nåja, att dunka i ölsatsen i varmt vatten för att göra den mer lättflytande var i alla fall vad vi började med.

Renlighet är a och o när det kommer till ölbryggning. Jag ville inte riskera att kontaminera det hela med något av mina löst sittande hårstrån, så jag lånade en mössa av Vegard och gjorde min bästa imitation av en Adana Kebaba-anställd. (Skäggnät fanns ej)

Först löste vi 1 kg medföljande sockerblandning i ca 3 liter varmt vatten. När lösningen var helt klar så var det dags för den nu lätthanterliga ölsatsen att kliva in i handlingen. Den ska tillsättas långsamt samtidigt som du rör om. Precis som när ni gör egen majonäs hemma. Som man så ofta gör ni vet.

Efter att ha fyllt på med kallvatten tills den perfekta bryggtemperaturen (21 - 27 grader) uppnåddes så var det dags för den egentliga huvudpersonen i dramat, jästen. Vegard strödde med van hand ut ett jämt lager av den över brygden. Viktigt att tänka på är att tillsätta jästen så fort som möjligt, även om inte temperaturen är perfekt.

När allt är färdigblandat så tar man ett OG-prov (Original Gravity, om jag inte missminner mig helt) och antecknar sedan resultatet i den medföljande bryggningsloggen. På dag sex i projektet tar man sedan ett nytt prov, ett så kallat SG. Sedan är det dagliga tester tills värdet har varit stabilt i två dagar i rad.

Nu står alltså brygden och gonar sig hemma i Vegards garderob (kollade först efter Krille i den men han måste ha klivit ur tidigare). Spännande!

If you go I follow

Det senaste på hejn internet är en grej som kallas Twitter. Det är en så kallad microblogg, dvs som en riktig blogg fast lite mindre.

Eftersom jag gillar att testa ny saker och ligga i framkant så har jag dragit igång ett eget litet konto där. Det skulle ju vara jätteroligt om ni följde mig där då.

Verkar inte som den satsningen kommer en dag för tidigt

Touch me I´m Dick

This is the last night of the summer, the last night of the summer of speed

Höstryssen som helgen har bjudit på utnyttjades ikväll fullt ut med grillkorv och kaffe nere vid Fårösundet tillsammans med Vegard, Joseph och Moa.

Låten.

Lite hjärntvätt såhär på söndagseftermiddagen kanske?

Ska vi snacka lite könsroller?

Bara för att lätta upp stämningen lite tänkte jag.

Det har väl inte undgått någon att det pågår lite grejer i Libyen. Den lätt labile och förmodade Docent Död-fanatikern Khaddafi (Gadaffi, Khadaffi, Gaddaffi, Khardashian) verkar vara tämligen körd. Länge leve rebellerna.

En som med rätta har uppmärksammats för sin rapportering från striderna är den brittiska journalisten Alex Crawford. Eller låt mig omformulera det till svenskt mediaspråk: Den brittiska fyrbarnsmamman Alex Crawford.

Nu är jag väl inte den mest lämpade personen att ta denna strid, men eftersom mer ansvarstagande och genusinriktade bloggar inte tar sitt ansvar så får jag väl motvilligt kliva fram.

Varför är det intressant att hon är fyrbarnsmamma, och har familjesituationen för en manlig krigskorrespondent någonsin kommenterats i en artikel?

Ska vi i och med påpekandet att hon är småbarnsmamma imponeras än mer över hennes bedrifter som reporter. Är tanken att vi ska tro att hon skjutsar barnen till skolan, hämtar dem efteråt och slussar dem vidare till fotbollsträning eller fiollektioner innan hon stressar iväg på ett lastbilsflak in i Tripoli för att sända live-tv och kanske hitta något som familjen kan äta till middag.

Eller ska vi förfasas över att hon utsätter sig för sådana oerhörda risker när hon har fyra barn som väntar hemma, som hon egentligen borde ägna sin tid åt.

Ja det var väl ungefär det.

Återgå.

Just when I thought I was out they pull me back in

Tack & adjö.

Meddelande till alla som ska se Arcade Fire på Popaganda imorgon

Jag hatar er.

Meanwhile on Ringgatan

Hittade den här gamla hemmavideon från tidigt 80-tal. Vi ser systrarna Jonsson spexa till det lite och bjuda på en dans till det som på den tiden var deras favoritlåt. I soffan sitter Krille och diggar med. Extra spektakulärt blir det 1,30 in i VHS-bandet då gravitationen kliver in i handlingen.

You´re not the boss of me

Skelleftebor som har djur, det är lite samma som det där att Långben är ute och går med Pluto.

Ölbryggning del 1 - Wet Run

Med rosor på kinden och solsken i blick begav jag mig idag tillsammans fotograf Greta till Vegard för att dra igång höstens ölbryggningsprojekt.

Vi var som två sockerstinna barn på julafton när vi öppnade Coopers DIY Beer Kit.

-Här är ölsatsen!, skrek Vegard upphetsat.

Eller jag tror i alla fall det, norska är fan ingen lek att förstå.

Botaniseringen fortsatte med att jag bläddrade igenom loggboken. I den ska OG, SG och tillslut FG noteras. Det där är förkortningar som vi i branschen använder, orkar inte förklara dem.

Sen tog glädjen och fantasin överhand och jag tillät mig själv att drömma om realesefesten.

-Kolla jag kör en dubbelpipa!, hojtade jag åt Greta som gjorde det hon var tillsagd att göra.

Men vi blev snabbt allvarliga igen. Det är faktiskt ingen lek det här. Vi slarvläste instruktionerna en gång, sedan kände vi oss redo för hetluften.

Det är väldigt viktigt att ha rätt temperatur på bryggningen, dvs 21 - 27 grader. För att få till mixen av varmt och kallt vatten gjorde vi först en så kallad "Wet Run" utan att blanda i ingredienserna.

-Kanske några deciliter kallvatten till va?, sa jag.

-Akkurat, svarade Vegard

22 grader celsius, perfektion!

Imorgon: Skarpt läge

Coopkonst

Idag har jag inte så mycket jobbat som jag har skapat. Resultatet blev som ni ser nedan Coopkonst av den allra finaste sorten. Ett slag rakt i solar plexus på belackarna som hävdar att jag inte har någon kreativ ådra samt de trångsynta svennar som påstår att man inte kan skapa konst med mat. Till de senare säger jag bara att allt som BERÖR är KONST!

Tre sorters choklad el. Afrodite

Höstgult i maj(s) månad

Prisskyltar frågar ni (och min chef) då. Du ser ingen prislapp på Mona Lisa svarar jag er.

Exakt lika roligt varje gång, tydligen.

Aftonbladet gör lite egenreklam för Schulman Show genom att visa en bild på hur ENORMT roligt panel har åt Juholts raggningsknep.

Lite längre ner på sidan så noterar den skarpögde (om jag får lov att tuta mitt eget horn, bildligt det vill säga) att panelen har EXAKT lika roligt åt detaljen som många såg men inte förstod.

Min slutsats: Det var inte så jävla roligt det där. Inte nog för att få panelen att skratta vid två separata tillfällen i alla fall.

En Meraslager, tack!

Nu har höstens projekt äntligen anlänt.

Ja ni ser rätt.

Jag ska tillsammans med Captain Norway-Vegard ge mig in i bryggarbranschen. Förhoppningsvis kommer det sluta med en drickbar produkt och en sjuhelvetes releasefest. Men mer troligt är väl att vi kommer att kontaminera hela skiten till den milda grad att det blir en svampodling av det hela.

Får väl röka den då om inte annat.

Liten men betydande skillnad

Fästing

Festing

Riktad marknadsföring

CarrO Nilsson behandlar sin blogg lite som en tvååring behandlar en leksak. Hon leker intensivt med den under korta stunder för att sedan helt plötsligt kasta iväg den och lämna den att samla damm i något hörn.

Nu är dock bloggen framplockad igen, mamma har blåst bort det värsta av dammet och CarrO leker förtjust igen. Mycket glädjande!

De två senaste inläggen (i skrivande stund Reds anmärkning) har handlat om favoritfödan alkohol, något som de pigga själarna på IOGT-NTOs marknadsavdelning direkt snappade upp och placerade en lika talande som viktig annons mitt i smeten.

Vatten på kupévärmaren

Att basta i bastu med elaggregat är som att äta vegetariskt eller ha enbart förspel.

Som utlovat: Glöm Uggling och Plankning - Totem är det senaste

Ställ inte till med en scen nu för helvete

Person 1 och 2 går in på ett fik och beställer var sin varm dryck att förtära.

P1: -Den här var inte god alls

P2: - Trist

P1: - Alltså, den går inte att dricka

P2: -Får jag smaka?

P1: -Visst

P2: -Nä den var ju inte så bra

P1: -Jag går och klagar

P2: -Nej för fan! Är du galen?

P1: -Vadå, jag har ju betalt för den

P2: -Går du och klagar går jag härifrån

Vilken av personerna har bott i Uppsala de senaste sex åren och vilken har bott i Pite hela livet?

Du vet att du kollar på de lokala nyheterna

När alla nyheter är jaktreleaterade.

Sommarsammanfattning del 2

Det här är inte helt kronologiskt korrekt, men glömde att redogöra för midsommarfirandet. (Har iofs varit och snuddat vid ämnet tidigare). Aftonen tillbringades hur som haver på Fårön i bastu och badtunna samt drickandes. Det hela var mycket trevligt tills Lyckselebon Danger Dave hävdade att man skulle ha kanel och socker till pinnbröd. Har ni hört nått så tokigt nån gång? Kanel och socker! Till pinnbröd! Dåre.

Tillbaka till tidslinjen. Helgen före helgen före PDOL så fick vi återigen festa i Kåken. Huset som en gång var Pite Taxis största inkomstkälla för numera en tynande tillvaro, även om det verkar vakna till liv lite i och med Nyberg Jrs inträde i Wää´s gamla verkstad.

Efter förkåkandet begav vi oss till "Häjn i parken" och kikade på J-Phats sidoprojekt Sunny Liston (förutom Nicke som ägnade kvällen åt att snacka jobb och välta cyklar). Om ni har missat Sunny Liston så ska ni genast kolla in dom här och här. Sen så kommer det eventuellt att finnas en singel att köpa lagom till julhandeln.

Följande helg var det dags för vår favoritmensbloggerska Cia att äkta sin övermänniska till fästman Johan. På grund av min ringa längd samt det faktum att jag höll på att avlida av värmeslag så såg jag inte så mycket av själva vigseln, men jag hörde att bägge tackade ja till prästens erbjudande. Efterföljande middag och fest var otroligt trevlig. Jag placerades mitt emot Uppsalaprofilen, tillika demonbloggerskan, Maria Thuré (Uppsalas svar på Carrie Bradshaw, för att använda hennes egna ord) och hon bevisade att bara för att man kommer från en storstad så betyder inte det att man kan föra sig bland folk.

PDOL följde på det. Helgen då Piteå får Ibiza att framstå som ett familjevänligt ställe fyllt med god smak. Och som vanligt var det en av sommarens höjdpunkter. På förfesten övade föredetta festivalgeneral Jan på sitt standardsvar på frågan "jobbar du här?".

Det var även under PDOL-helgen som plankning och uggling kom till byn. Här demonstreras det senare mycket fint av John Lind. Både plankning och uggling får dock räknas som passé efter Totemandets intåg, men mer om det i ett senare inlägg.

Min enda och därmed högsta önskan just nu

Att Victorias barn är mörkhyat.

Pressröster om Birger Willmans "Förmodligen"

"Den bästa svenska debuten sedan Jakob Hellmans ...och stora havet"

Per Bjurman, Aftonbladet

"Förmodligen, nej DEFINITIVT, årets bästa skiva!"

Dagensskiva.com

"Inte ens om en miljon personer med Downs syndrom fick en miljon år på sig skulle de lyckas spela in en lika bra skiva som "Förmodligen"

Chris Lindahl, Gaffa

"Den mest karismatiske sångaren på den här sidan av Tjindar Singh"

Andres Lokko, Expressen

"Stockholm, Malmö, Göteborg och Rio de Janeiro är bara glömma bort, musikens nya Mekka är Junosuando"

Mattias Dahlström, DN

"Myche bra!"

Anders Sandlund, PT

Lästips

Nöjesguidens recension av Birger Willmans "Förmodligen"

Får det här skägget mig att se tjock ut?

Sommarens stora snackis har ju, utan någon egentlig konkurrens, varit mitt skägg. Det har diskuterats på bloggar, vid middagsborden, på fester och i media. Det har skrivits böcker och hyllningslåtar.

Och det är ju fint och trevligt och allt sådant. Men det är en grej med det hela som fascinerar mig lite, nämligen att det uppenbarligen är helt okej att säga att ansiktsbehåring ser fördjävligt ut.

Om du har skaffat en ny frisyr är det ingen som säger åt dig att du såg bättre ut förr, ingen som du knappt hälsat på sedan högstadiet kommer fram till dig på puben, rycker dig i håret och hävdar att "nu får du ju fan gå hem och klippa dig".

Terroristkommentarer och rakningsditon rör mig inte i (den något håriga) ryggen utan jag finner dem roande, men jag tycker det är väldigt intressant att de vanliga sociala reglerna sätts ur spel när det kommer till ansiktshår.

Förmodligen

Ni kommer att få läsa och höra en hel del om och av Birger Willman här på bloggen under en tid framöver.

Det kommer bli lika magiskt som hans musik.

Angående det förra inlägget

Getingodlare

Getingkupa

Getingsats

Tre anledningar till att getingar är bättre än fästingar

1. Man får inte hjärnhinneinflamation av dom.

2. Dom gör honung.

3. Dom siktar inte in sig på pungen.

På tal om sånt där romantiskt dravel

Så är hojn jävligt bra.

101 dagar kvar....

Sen kan jag dö lycklig.

Tystnaden som uppstår när den här killen drar ett tjockisskämt

Om jag skulle skriva en romantisk roman precis som Alex Schulman

Så skulle den heta "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att vara det minsta rädd för att få fästingar"

Ett långsamt farväl

När jag skriver det här kan jag mycket väl vara döende, och då menar jag inte på det sättet att vi alla dag för dag närmar oss den oundvikliga slutpunkten, utan att jag troligtvis har mindre än en månad kvar att leva.

Förra veckan spenderade jag i goda vänners lag på Urö, beläget i den Stockholmska skärgården. De vackra miljöerna till trots så finns det ett stort problem med Urö, nämligen att det ligger söder om Jävre. Och därmed är det fästingland. Vi må ha lite problem med mygg här uppe, men dom är inte dödliga och slår du dom så blir dom slarvsylta.

Vi var alltså fem nojiga norrlänningar som satt med långbyxor på och utförde något som närmast kan liknas vid Afrikansk powerdance så fort ett småkryp beträdde ens lekamen.

Dagarna gick och rädslan växte så till den milda grad att vi tillslut ryckte till så fort vi hörde ett ljud från skogen. Fästingen var inte längre bara en simpel smittbärare utan ett rovdjur med syn som en örn, blodtörst i paritet med en isbjörn och tio tigrars styrka.

Så kom lördagen. Sista dagen på ön. De sista skälvande timmarna innan läggdags. Vi bestämmer oss för en promenad i den bildsköna naturen. Wimander tar på sig jeans. Isaksson likaså. Morén kompletterar cargobrallorna som suttit på hela veckan med ett par långkalsonger bara för att vara på den säkra sidan. Jag bestämmer mig i min enfald för att köra på i mina "syndigt korta shorts" och kompletterar dessa med att dra upp tubsockarna a´la tysk turist och tänker att det ska räcka som skydd mot de blodsugande bestarna.

Det kan ha varit det sämsta beslutet jag tagit i mitt liv.

När jag några timmar senare gör min kvällstoa så ser jag den.

Uppkrupen och fastnaglad där ingen man (massörer ej inräknade) och bara ett fåtal kvinnor har befunnit sig tidigare.

Fästingen.

Ljumsken.

Paniken.

Doktor Wimander fick rycka in och rycka bort.

Under den knappa halvtimme det har tagit att få ner dessa bokstäver på papper (bildligt talat) så har jag känt febern smyga sig på. Musklerna värker. Fingrarna domnar. Svetten rinner.

Livet.

Vilken jävla resa det har varit.

Bra stjiit

Årets Way Out West är ju ungefär lika upphetsande som Anna Book, med några få lysande undantag.

WU LYF är ett av dem.

Så om ni ska he er till bästkusten i veckan (CarroN jag menar dig) så är det dödsstraff på att missa deras spelning.

WU LYF - L Y F

Storfiskarn!

Grattis till Krille "Krypet" Jonsson som härom veckan tog nytt personbästa i gäddklassen.

Gonattvisa

Blir inte sämre av att ett av freaksen ser ut som hajn Keenan Cahill

Tack till Foppa

Googlehumor

Surfa in på www.google.se

Skriv in "moppemusch" i sökfältet

Tryck Enter

Klicka på "Bilder"

Kolla längst ut till höger på andra raden.

Hej hej högstadiet!

Har under helgen roat mig med att läsa denna utmärkta bok om det fina men ack så korta musikfenomenet grunge. Musiken som fick mig att springa omkring med långt hår (det var ju iofs även för att dölja mina utstående öron) och t-shirt ovanpå flanellskjorta.

Även om man inte gillade grunge när det begav sig (Ping Josef Eriksson) så kan man nog ha glädje av boken. Man måste ju bara gilla en publikation som redan i förordet bjuder på konstaterandet:

"These young musicians went on to form bands such as Creed an Nickelback, and listeners were stuck with a whole generation of flaccid wannabes carrying the torch for mediocrity. They sold millions but were as empty as the hair-metal bands their forefathers had fought so hard to vanquish."

Inspirerad av minnena som boken framkallade (den innerliga glädjen man kände när en Pearl Jam-video dök upp på MTV:s Alternative Nation) fick mig att kasta ihop en lite playlist.

Så varsågoda - ett stycke musikhistoria i spotifyform.